Trimma din text: Säkert skrivet om osäker värld

Vi lämnar förödelsen bakom oss och kör norrut. Staden ligger mörk och olycksbådande vid vattnet.^[1] Alla de kvällsljus som brukar speglas i vattenytan och ge staden dess charm är slocknade. De enda ljuspunkterna kommer från den ändlösa strömmen av bilar på väg ut ur staden. Under dessa flyktens första timmar faller ett ihållande regn. Fastän mitt på dagen^[2] är det ett skymningsland vi far igenom. Alla dessa människor på väg bort utan att veta vart. Ovissheten tynger även oss som har ett mål att färdas mot. Vi sitter tysta.

Sakta, sakta ringlar kön av bilar så långt blicken når. Längs vägen syns skuggor som tar sig fram till fots, bärande på väskor, ryggsäckar och oformliga kollin. Jag undviker att se åt sidan, rädd att möta en blick eller känna igen ett ansikte. Anders blick är fastlåst på bilen framför trots att vi knappt rör oss framåt. Gång på gång blir vi stående, utan att veta varför. Är vägen blockerad eller är vi bara för många på väg bort? Alla väntar. Ingen vågar fråga någon annan, än mindre lämna bilen. Någon tutar bakom oss, sedan ytterligare en och en tredje. Anders låser dörrarna inifrån. Tutandet är snart så ihållande att det inte går att lokalisera. Ljudet som först verkade komma snett bakifrån är nu överallt omkring oss.