En man och en kvinna befinner sig i ett rum. De ligger i en dubbelsäng och vaknar upp. Kvinnan stryker mannen över ryggen. De ser ut att vara nakna.
”Godmorgon älskling. Jag försöker rita solstrålarna på din rygg.”
Kvinnans röst är mjuk och svag.
”Är det skönt så här?”
”Mmmm, härligt.”
Mannens röst är lite skrovlig. Kvinnan fortsätter.
”Vilken natt vi haft. Och middagen vi fick här igår på hotellet. Det är först nu jag vågar säga det, att det här känns fantastiskt bra.”
”Ja verkligen.”
”Det är bara några veckor vi varit tillsammans, och allt känns så tryggt och naturligt.”
De ligger en stund tysta och rör ömsint vid varandra. Kvinnan reser sig på ena armbågen och tittar på mannen.
”Det är så mycket vi inte pratat om. Vad är det mer du inte berättat om dig själv?”
”Det skulle vara mina nojor då.”
Kvinnan sätter sig upp i sängen.
”Vad då för nojor?”
Mannen sätter sig också upp och gnuggar sig i ansiktet som för att vakna.
”Jag oroar mig för lite olika saker. Min hälsa, läget i världen, hur framtiden ska bli. Sådana saker.”
”Det låter rätt naturligt tycker jag, att du bryr dig.”
”Jo, men för mig har det en tendens att slå över liksom. Jag kollar väldigt noga på innehållsförteckningen på de livsmedel jag köper. Tillsatser, var det är tillverkat, vem som gjort det.”
”Ja, det är ju viktigt att veta vad man stoppar i sig.”
”Men det är andra saker också. Alla konflikter i världen måste jag följa noga för att se vart det tar vägen. Antal döda, vad olika ledare gör och säger, vilka vapensystem som används, vem som skickar dem, och så vidare. Och så är det alla miljöhot. Klimatförändringar, artdöd, försurning, övergödning, luftföroreningar, antibiotikaresistens, gifter i marken och i maten.”
”Det låter som att du tittar mycket på nyheterna, och det har jag ju märkt.”
”Jag funderar på allvar på att skaffa en stuga i skogen som är helt off-grid där man kan klara sig. Med solceller, egen brunn, några höns, lite odling, en vedkamin med kokplatta, konserver i massor. Kanske ett vapen.”
”Så din dröm är att sitta i en ödestuga och vänta på döden?”
Tonen i kvinnans röst har blivit hårdare. Mannen verkar inte ha hört frågan utan fortsätter.
”Jag använder många andra kanaler också förutom de vanliga nyheterna. Du vet att det finns forum på nätet för nästan vad som helst. Jag följer säkert ett tiotal. Du anar inte vad många det finns som jag, som vill veta exakt vad som pågår så att man kan vara förberedd. Men på senaste tiden har upptäckt att någon följer vad jag gör, att jag är övervakad. Så jag har skaffat särskilda spårningsprogram till datorn.”
Kvinnan kliver ur sängen och börjar klä på sig. Mannen verkar inte lägga märke till det utan fortsätter, ivrigt.
”Alla sociala medier som folk är med i, fatta vad mycket information de lämnar ut! Och när man använder mobilen eller betalkortet så lämnar man digitala avtryck efter sig. Vem som helst kan ju bevaka i detalj vad man gör, var man är, vad man tycker, vad man köper, vilka man kommunicerar med. Och så använder de AI för att processa det och gör intelligenta kartläggningar av alla människor. Så kan de använda det för sina syften. Företagen spanar på konsumtionsmönster så att de kan optimera sina erbjudanden. Det finns också appar som sprider desinformation som skräddarsys efter mottagarna i syfte att påverka. De gör deep-fakes där trovärdiga personer säger saker som de vill att mottagarna ska tro på. Det finns till och med politiska partier som jobbar så här. Men när det handlar om fientliga stater så börjar det bli riktigt allvarligt. De formar innehållet i apparna så att barnen ska bli beroende och tvångsmatade med dynga som förstör deras hjärnor. De bygger upp en hel generation med fördummade människor som inte bara slutar tänka själva utan som också börjar se positivt på de länder som skapar dessa illusioner. Så när stridsvagnarna rullar in över gränsen så ska vi se soldaterna som befriare och hylla dem med flaggor, ge dem hembakade kanelbullar och kyssa deras stövlar. Och när de sprider virus över världen som de skapat i sina laboratorier så ska vi rikta vår ilska mot våra egna regeringar istället för mot den verkliga fienden. Jag har bestämt mig för att sätta hårt mot hårt och har börjat skaffa programvaror som inte bara spårar de som försöker övervaka mig utan också skickar skadlig kod tillbaka.”
Kvinnan börjar samla ihop sina saker i en väska och arbetar allt snabbare. Mannen fortsätter.
”Det är när man lägger ihop alla dessa existentiella hot mot människan, klimat, krig, pandemier, desinformation, antidemokratiska krafter, AI och så vidare som man inser två saker: alla är skapade av människan själv, och det har blivit en perfekt storm som tillsammans hotar precis allt. Jag hittade en sida på nätet där en kille räknat ut att allt kommer att konvergera den 12 augusti 2026, samma dag som det är total solförmörkelse i Europa, och hela världen som vi känner den kommer att gå under. Det var när jag såg det som jag var nära att avsluta allting. Som tur var fick jag genom Suicide Zero kontakt med en jourlinje som faktiskt räddade mig den gången. Nu hanterar jag mina destruktiva känslor genom Tinder och seriedejtande. Förhållandena brukar inte vara mer än några veckor, längre än så brukar jag inte kunna hålla tyst.”
Kvinnan står nu vid dörren.
”Du, jag går hem nu.”