Efter att ha provskrivit lite på de olika anekdoterna, har jag insett att de som det enklast går att bygga början – mitt – slut av är:
- Hundens ögonbryn (där just hundens ögonbryn och dess muskulatur kokades ner till en liten, liten bisats)
- Kyrkklockorna
- Bubblaren ”alla människor finns samtidigt”
Så — ack! — ingen Tuffi denna gången heller! Men jag visste ju det, jag hade ingen djup insikt som kunde speglas i elefanten Tuffi. Det går såklart att bygga vidare på tanken om frihet och att kasta sig ut, men jag känner det inte. Inte just nu. Inte så att jag letar efter orden för att fånga in det, det betyder ingenting för mig, och då blir det satan så mycket svårare.
Fortsätt läsa
– lås upp hela Skrivas värld
Ingen bindningstid.
Bli prenumerantHar du redan ett konto? Logga in här.
Publicerades 4 augusti 2019. Artikeln är skriven av Olivia Bergdahl.
- Mer:
- En roman blir till
